Ångest? Normer? Samvete?
Hur ska man egentligen vara? Hur gör man för att följa normen? Är det alltid så rätt? Har ånger med ångest att göra? Samvetet, det bestämmer hur jag mår, men det bestämmet också mina handlingar.
Jag önskar att jag var som man "ska" vara varför kan jag inte vara det? Det finns mycket jag ångrar men som man dessvärre inte kan göra ogjort. Visst skulle det vara mycket bättre om man kunde göra saker man ångrar ogjorda?
Samvetet gör att jag blir sprudlande/pirrande glad och lätt men samtidigt kan den göra mig ledsen, tung och sjuk.